Du slår upp pianots lock
spelar dess vida fjäderdräkt
under hypnagoga vingspann
och mellan nötta tangenter
blir du till regn
blir du till alla dina sånger
skrivna till minne av
de bon vi byggde av timglassand
svala träklossar, ben
och kyssar som skaver som saknad
hur vi rörde vid varandra
som om vi vore bara vänner
slitna i stycken
osårbara