När jag nu står där i dimman

där på min egen självömkans bro

då har jag en känsla så sällsam

som i min själ börjat att gro

Jag ser på när havet slår volter

där mot både klippor och sten

när en sorts vördnadsfull syn

då ger mig en känsla så ren

Ja för det jag söker är hamnen

för min allt mer vacklande tro

jag vill försöka att finna en plats

där min trasiga själ kan få ro

När sen solen och månen

står helt och fullt i balans

ja när som framtidens ljus

äntligen kan ge mig en chans

På denna bro genom livet

den som nu bär på min själ

och nu jag väljer min väg

helt utan att säga farväl

Ja min längtan den bar mig

upp och långt bort från igår

så den som söker han finner

om viljan finns när han går

Denna plats som jag funnit

efter så många kvalfyllda år

där jag nu hittat mig själv

och stolt och rakryggad står

Copyright © AndLou