Mitt sandslott har rasat
En våg klöv det mitt itu
Min härskarinna välvde den
Med sin list och fägring
Nu är hon borta
Och jag är en kung utan slott
Utan ett slott med goda minnen
Kvar ekar tomhet och frågor
I en slottsruin

Nu har havet mig i sin kappa
Vågor piskar och kastar mig
Kastar mig vart de vill
och prövar mig
Jag blundar och söker lugn
Men allt för mycket är oklart
Allt för mycket har sagts
Och jag kastas bort igen
In i mänsklig tankevärld

Jag simmar med trasiga armar
Och skälvande ben
Jag simmar med rena känslor
Och naket samvete
Jag simmar mot strömmen
In mot min strand
in mot min slottsruin
Som skall byggas upp
Av mod och kärlek
Av en kung utan härskarinna
I en dröm av sanning
och ärlighet

Förhoppningsvis ...