Jag drömmer mig tillbaks till förra sommaren i friheten,

när jag bodde hos min fina älskade tjej i hennes mysiga radhus

med en gyllene trädgård och jättefina grannar,

allt var i harmoni och vi hade jättetrevligt...

men som vanligt med mitt liv så slutade det i katastrof,

jag åkte in igen, det verkar som om jag vägrar mig själv

att må bra någon längre stund,

jag som hade det så fint med min dotter varannan helg,

men nu är hon därute och jag härinne,

jag hörde att hon grät för att jag åkte in igen,

det gör ont!