Allt jag har försökt bygga upp har jag raserat,

allt som verkar ha gått bra i livet har jag förstört

efter en tid, det är som om jag inte kan tillåta mig

själv att ha det bra någon längre tid,

jag är vad man kallar självdestruktiv det finns ingen pardon

jag förstör mitt eget liv,

många säger att jag är snäll och rolig,

men jag är en riktig idiot...

förlåt alla förlåt, du och du och du förlåt för

att jag finns till,

jag har bett så många om ursäkt att ordet nu har tappat

sin betydelse, för när man gjort det så många gånger som  jag

så betyder det ingenting längre, det är bara ett tomt ord.

Jag har flytit omkring okontrollerat utan destination utan planer

för framtiden,

jag har varit desorienterad och vilsen i hela mitt liv,

och på den vägen har jag träffat tjejer som sett mig för den jag är

en del för det jag har gjort, de tyckte om den kriminella vägen och

att det var spänningen i mitt och deras liv,

att bara driva runt flummig och hög på droger

och starta slagsmål på krogen,

jag minns och pratade om situationen med glöd och skratt,

men nu i vuxet tillstånd inser jag att det var ett slöseri

ett skitliv, och på grund av det så har jag nu ett jävligt dåligt rykte

som sätter upp stora hinder för framtiden.