Det var den våren

jag äntligen sa det där ordet

jag sa ett ord som hon inte ville höra

jag tror inte ens att hon lyssnade

men ordet behövde sägas för min egen skull

ja det var den våren

jag spillde av mitt hjärta spillde av min själ

jag spillde även av mina egna rädslor

det kanske ingen förstod just då

men jag talade direkt från mitt hjärta

det var faktiskt den våren

som jag sa ord jag själv aldrig skulle glömma

de hade säkert liten betydelse för andra

men för mig handlade det om existens

men jag kan inte förklara exakt varför

det var också den våren

som vi senast sågs hon och jag

jag minns hur tågen dränkte våra sista ord

jag brydde mig inte hon brydde sig inte

för just då brydde vi oss inte om något

men det var den våren

som jag äntligen tog ett beslut

som jag faktiskt vaknade

ja det var då den våren

som jag äntligen kunde säga nej

Copyright © AndLou