Jag erkänner, jag är en idiot

jag har fått allt att rasa som jag byggt upp,

jag hatar alla som inte har samma principer eller

värderingar som jag,

jag har skadat alla som jag älskat efter min förflutnas väg,

och jag har misshandlat många som liknat mig, det dåliga

sätt jag har, för jag ogillar det sättet.

men jag har också lätt för att visa min sårbarhet,

när jag hälsade på min dotter idag, som jag inte sett

på sju månader, då kunde jag inte hålla tillbaka mina tårar

jag började skaka i hela kroppen, jag har tydligen mer känslor

för henne i mitt hjärta än vad jag trott eller förstått,

och resten av dagen var jag helt utmattad av alla

spänningar och längtan efter henne.