Bella gav upp andan 22 30 igår. Hon led fruktansvärt hela dagen. Fick inte fram ett ljud annat än hässjandet...flämtandet...Varken åt eller drack. Jag gav några cl vatten med pipett med ångestdämpande i.

22 20 stapplade hon omkull i köket och jag tog henne i famnen. Hon kissade på sig, släppte några pruttar och droppar med blod.

Flämtandet dog plötsligt helt tvärt...så for fyra-fem dödsryckningar genom hennes vackra, vita terrierkropp och döden rosslade i halsen. Så var det slut.

Nu har vi nyss begravt henne i trädgården i hennes egen filt, en låda och uppepå det färsk bark och mull. Ovanför henne växer ett äppelträd.

Jag ser henne från fönstret.

Bella skällde och viftade på svansen
i nästan 12 år och fem månader.

Med hundvingar fladdrar hon nu fram över himlen.

Skällandes, viftandes på den vackra svansen.