Det finns något omåttligt
i de sovande barnen, hur de drömmer
längs nyskurade golv, drömmer
följet längs altargången
doften av renfana och salvia
mellan blanksuttna bänkar

och någonstans har vi lovat att vara
deras sista, stillsamma lek
med ringblommors guldkrans
runt flyktiga händer, de som gav oss
en meterlång kista av vitt trä
små stycken av drömmarnas drivved