Daggkåporna fyllda
med nattens slocknade vatten
några bleka stjärnor bara
i vägkantens morgongrå dyning
och dimman lyfter som andetag
ur hennes händer
på avstånd syns storslagna bränder
kan vi redan höra sensommaren
i knäppandet från lupinernas frön
kapslarna som klyvs i den torra vinden