Jag är älskad och jag är hatad av många

och en del är rädda för mig,

det är något jag inte förstår,

men det är svårt att se på sig själv med egna ögon

eller fatta hur jag reagerar i berusat tillstånd,

alla andra ser men inte jag.

När andra berättar vad som har hänt

så brukar jag bara skratta, för jag tycker det låter

som om de överdriver,

eller slickar röv för att ligga bra till och bli min "vän",

inte för att de vill umgås med mig på riktigt,

utan för att få mitt beskydd som jag brukar erbjuda,

de vill tillhöra någon grupp, få känslan av vänskap.

Nu i efterhand har jag också förstått att fler av mina

sk flickvänner bara varit det för att det var "häftigt"

att dela min sida,

det gör mig ledsen, för det var ju kärlek jag sökte

och jag trodde deras var äkta,

men nu i efterhand förstår jag att det bara var

ett skådespel, en lek med mina känslor.