Ett stycke av natthimlen
vikt över burarnas spjälor
– de sovande små djuren
med vattrade pälsar, skygga
malande munnar –
all denna tomhet
krackelerar
i deras kroppar om nätterna

idisslande drömmar
där ängarna sträcker på sig
som vore de nyss stigna ur en stor sömn
dit ingenting äger tillträde
som inte lämnar i utbyte
ett minne av krispiga blad, en munfull solljus
den svalkande blåsten

en famnfull rök
över de svartnande gräsen

hennes namn uttalat
en första gång

drömmen som står öppen
mot sin egen
dröm