Livsverken
ur nattens värk
i linjer runt de svartblå orden
vi är en smärta, en fest
infogar oss i våra egna monster
blir till slingor av hår och växtlighet
lianerna som ringlar längs bangården
genom den vältrande grönskan
och bilderna av ditt ansikte i fönstret
fasettögon, kroppen luden av köld

och bronsklangen i väggarna
när vi lyfter ur vatten
dropparna och ljuden
barnens grånande lindor
nate och ängsgräs i svartnande knippen
kan vi tiga
hjortarnas tignad
kan vi tala
varje tystnad till ett annat språk

–

den botaniska trädgården är sin egen stad
stockrosornas facklor
de brandgula speglarna i dina ögon
där du vänder dig om, din blick
bärnstensbrinnande
över gatornas sjukliga mjölk

och de ofullbordade språken
omsluter dina ögon
blickar
skylda i ett veckat tyg, gasvävens andning
det jag ser av dig är din sömn
ett gytter av blottlagd dröm
vi är förbindelsen
mellan kropparna och orden