Thomas Mann . ur arkivet
Bergtagen
När jag ser på dig
när jag verkligen ser på dig
känner jag mig bergtagen
det är feberaktigt
obehagligt
O behagligt
ljudet av vattenkranen i ett gammalt badkar
( brusar hårt. emaljen)
O:et flyttar
jag ser på ditt smala långfinger
räknar pulsen i dina långa lungor
din hals är som en vas
(ljudet av en spräcklig katt)
prilligt är också ett ord
vad är prilligt för ord, frågar du. skrattar plötsligt
(rajtantajtan dyker inte upp)
nu vill du ta en promenad
jag följer efter
staden ser oss
(en hermetisk målning med ögon)
jag förstår inte hur du kan avsöndra sådana känslor
för det är väl du
hela tiden säger du att det är jag
hur skulle det ha gått till?!
har jag blivit rädd för ansikten?
kanske. handsken
(ligger på golvet. ytan)
handen skiner
tänker du bli min älskade?
eller tänker du fortsätta se igenom mig
O lämna ditt ansikte hudlöst i mitt knä
hur länge skall detta pågå
hur högt är berget
vad är berg
Berghof, svarar du
osynlig i fåtöljen
O. ett är klockan
jag sitter med huden av ditt ansikte mellan mina händer
är det fortfarande februari?
varför har du tappat bort almenackan
nödvärn. vämjeligt
du står vänd mot fönstret
( i full skala)
Alperna