Havet gnyr i hennes hand
som vore det minsta djuret
pälsen blöt, skrovlig som koraller
sätter hon ner det bland dynerna
en klippskreva, ett gap
som dricker
vågorna som brister
längs hennes ryggrad
skriver våra nya namn
– det är förlusten
av ett namn
som bärs med starka strömmar
det är sorgens blodomlopp
och ovanför oss, ytan