Jag är så trött på allt runtomkring

och mig själv, livet är händelselöst,

och min partners kärlek verkar ha svalnat

jag har så mycket tid att fundera och

oroa mig för allting.

Jag saknar min tjej,

då menar jag inte avståndet mellan oss,

utan den person hon var i början av vår relation.

Hon var så rolig, hon var med på allt

som jag ställde till med, hon var med mig

vart jag än gick, vi var så lyckliga då,

men nu är hon ständigt trött, det är mycket

på hennes jobb, och så tar hon hand om

sin 40 åriga dotter som är sjuk,

och kräver mycket uppmärksamhet och energi,

så det blir inte så mycket över till oss två,

men jag förstår henne, jag skulle göra

likadant för min dotter.