Jag lever med känslan att aldrig få nog,

allt jag gör blir långt och intensivt,

som med kärleken, den berör mig starkt

då jag enligt mig är i nöd och i stort behov av den,

jag behöver den för min mentala överlevnad,

för i hela mitt liv har den varit en bristvara,

därför har jag alltid levt med en längtan,

ja en hungersnöd efter kärlek med beröring

och ett bekräftande av att det är någon som

ser mig för den jag faktiskt är,

även om jag inte har något särskilt att visa upp

jag har aldrig varit något "kap" för den sida jag visat

upp är för att dölja min verkliga insida som är mild

med sådana intressen som att laga mat, se en bra

film, och hästar.

Men det jag visat upp det de sett är när jag spyr ut

mitt hat och min galla på grund av alkohol och droger,

jag har haft svårt att styra min vrede och mina impulser,

jag tappar kontrollen, då söker jag fel typ av tjejer

och jag tar de jag kan få, inte de som jag egentligen

 vill ha, stackars dem stackars mig.