Ensamheten äter upp mig inifrån, tomheten är total,

det finns ingen jag kan prata med, om saker som betyder något,

men det spelar ingen roll längre,

för det finns ingen som förstår mig ändå...

jag har självisolerat mig på grund av besvikelse,

efter att jag blivit djupt sårad och tagit avstånd från allt,

min sorg plågar mig natt och dag,

jag plågas av fina minnen på dagarna,

på nätterna sover jag oroligt och dåligt, jag vaknar ofta

per natt, förstår inte varför,

men det är så det är, för saknaden efter det jag hade

plågar mig nu, jag kommer aldrig att möta någon igen

som kan göra mig lycklig,

för jag vill bara ha tillbaks det förflutna.