Reviderad text.
De utstöttas boning
När som sommarnatten är sen
just då så lämnar jag huset
på min väg som blir krokig
när ett rött vin skapar ruset
Så jag kan se på mig själv
som ett sorts grått hologram
då när som ångesten bränner
och jag försöker famla mig fram
Jag ser på månen och stjärnor
de som nu i natt får leda min färd
jag går dit tryggheten finns
nånstans i en helt annan värld
För nu när himmelen glänser
här i nattens tysta mystik
jag hör hur stråkar av silver
skapar en gåtfull musik
Det hörs en svag men vacker musik
från de otrygga själarnas boning
där jag nu som en lögnernas kung
i natten söker efter försoning
Tänk att äntligen kunna sova
en hel natt utan ångest och kval
där nu bara viskningar hörs
ifrån de stackars utstöttas sal
Ja jag ser något vackert och nytt
där på det nya hoppets estrad
där som alla känslorna blir
till en enkel men vacker ballad
Så när jag nu ögonen sluter
och där i djupt drömmen jag ser
en sorts trygg och nyfunnen frihet
så jag tror faktiskt att jag ler
Copyright © AndLou