Ibland hör jag en del gråta utan att det kommer tårar,

i bland ser jag tårar utan att det gråter, hur kan det 

komma sej tro? är det simulanter på högsta nivå som 

en sista utväg, för det är inte alltid man ser det man

hör, eller hör det man ser, för i bland sitter saker så 

djupt att dom vägrar erkänna sina misstag, för i 

bottens mörker är det ingen som ser klart det en del 

försöker dölja, men det finns en fiende till det, och det 

är tiden, för med tiden kommer det mesta fram, vare 

sej man vill eller inte,  ingen lögn är för evigt, för dom 

som har levt med den, blir så små och ynkliga när den

 kommer fram i ljust, endast då faller tårarna, men inte

för lögnen utan för dem själva, att dom har blivit 

påkommna, och är rädda för konsekvenserna ut av deras

falskhet, då dom visste att dom gjorde fel och dolde det.