I min verklighet är jag inlåst, i mina drömmar är jag

fri, på dagarna är jag markerad, på nätterna är jag 

osynlig, i ljuset lider jag, i mörkret njuter jag, på

dagarna bråkar jag, och på nätterna leker jag.

Allt jag ser hatar jag, därför älskar jag i mörkret, jag 

hatar allt, det  jag ser förtränger jag, och jag älskar allt 

som jag fortfarande känner,  jag älskar när jag känner 

mitt hjärta pumpa runt mitt varma blod i min kalla kropp

lämnad utan kärlek till sin ensamhet, med livlösa känslor 

som inte svarar på någonting längre,  jag vet inte om dom 

är döda eller om dom bara har givit upp, för det är så

länge sedan någon rörde eller berörde mej, endast 

gamla minnen kan tända en gnista inom mej i bland,

en liten ljusglimt  i det sorgliga mörkret i mitt hjärtas rum.