denna omättade ilska
att vara arg utan fäste
utan slut
en vrede avskild tid och rum
plötsligt upphör den
för att sedan från intet åter skölja över mig
dessa fruktansvärda vågor

du ligger intill mig på det skrynkliga lakanet
Rör mig inte
Ta i mig
denna klaustrofobiska ilska
den går inte över
lägg dig över mig
Försvinn
jag vill aldrig mer se dig

hjälplösheten lamslagen mörbultad jag är bara så satans jävla kär i dig jag hatar dig mer än