Hösten är en hinds skugga
en plötslig svärta i de kalla bladen
där skriver vi varandras namn
över varandras kroppar
men aldrig mer än så
och natten är en isblank tjärn, en jaktmark
för vilsna hjortar, törstiga och tunna
åkallar med sina sorger, Artemis
under den vita månen
vars blinda öga du ska ärva
att bära på din panna
och min skugga, ännu mycket ung
bjuds ett askmjukt vin ur månens horn
vi dricker natten, bottenlös
fylld av skuld och skönhet