Bomull
berättar incidenter som i vissa fall minner mig om lögner. Likt en ofattbar ömhet säger hon att hon tycker om att jag kramar henne efteråt. hon ljuger öppet säger att hon ljög för mig för oss. Men berättar om den oskyldigaste och jag undrar varför. Hon ville att det skulle verka spännande. jag kramar henne efteråt. Alltid. Hon säger att hon är livrädd för att vännen skvallrar. Säger att hon då måste sluta där hon går. Att hennes pappa sagt så. Inser att hon är ett barn som inte alltid lyckas komma in. Att hon i samma ögonblick kan visa sådan spirande glädje och entusiasm inför morgondagen att hon lämnar mig i djup förundran. Förstår inte mitt barn
jag säger inte att hon är ljuv att allt alltid blir bra. Jag frågar henne varför de andra inte vill. Inte vill vara med henne och vad som skulle ske om hon valde bort. hon pratar om huggormar, vargen och björnen. Om hajjar som släppts ut i Mälaren. Om dubbelheten. Stå ut med för att tillhöra någonting. hon är just sex år gammal.
Kärleken är en sårbar punkt och hon ser framför sig mötet mellan mödrarna de kloka. Om alla sår vi åsamkar barnen. Omedvetet.
hon är just sex år gammal och även jag önskar att bomullen gick att täcka hennes brunbrända slanka kropp.
Bunden vers
av
smultronbergen
Läst 115 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2020-08-19 23:20 |
Nästa text
Föregående smultronbergen |