Natten som i sommaren legat i träda
väntar vid ingången till jorden, sakta
slår hon med skuggorna i den ljumma vinden

vi betraktar himlarna som harar
ovanför oss vallar sjok av mörker
vinddrivna skepp i nattens brunn

och taket vi sover under, valv av svalka
tyngd av fuktiga bjälkar, flak av gips
löses upp bland de uttjänta molnen

här under jorden vänder väderstrecken
kartor sydda av pestskråpsblad
svepta som lindor om drömmarna