I mina drömmar saknar jag ingenting, till skillnaden i från 

min verklighet, för i  det förflutna så brände jag mina 

broar och skepp, så min stress,  frustration och ånger tar

upp mina tankar och funderingar, gör så att jag glömmer bort 

att leva i nuet,  jag vet inte ens var jag står om ett år,

för jag har förstört mina möjligheter till ett normalt liv så pass 

mycket att jag inte kan tänka eller se på framtiden, jag kan 

inte planera eller sätta upp mål, efter som jag har förstört 

dom möjligheterna, det skulle vara ett privilegium att få

leva ett vanligt liv, men det är tyvärr omöjligt för min del,

det är straffet för mina synder att bli utfryst i från samhället

utan jobb och  lägenhet , men det är väl inte mer en rätt antar jag.