Jag går efter vägen sökandes efter kärleken, men det

enda som jag har mött, krossade mitt hjärta ett 

flertal gånger efter vägen,  jag söker jag finner, jag 

söker jag finner, men jag finner aldrig den rätta,

och det blir allt svårare att hitta, för jag blir bara räddare

 och räddare, för att bli sårad igen, och vägen till baka

till mej själv blir bara längre och längre bort, och i mitt

hjärta är så mycket krossat, så att det har gått  från

skärvor till splitter, så för varje gång det krossas då

blir det allt svårare att sätta i hop det  igen, för att inte tala

om alla känslor som plågar mej och mitt minne, av allt

vackert som jag har förlorat efter vägen, men mitt samvete 

jobbar mej till rätt väg igen, när jag förtvivlat rannsakar mej 

själv i min ensamhet, för allt som var så viktigt i stridens

hetta betyder inte skit nu, efter allt är över i min ensamhet.