Är det bara så det är när
aftonrodnaden målar vårt ansikte rött
och så ivrigt med den färgen just brinner
om något bortglömt, den oss säkert påminner
innan den bakom horisonten helt försvinner
men ger oss chansen igen, om vi nå´t har missat
men tar den, vi lösningen finner och hinner!