Månen genom takets tunna hinna
öppnar sig och välver som en våg
och våra spegelbilder sjunker
sakta i den svarta dammen
tätt samman som ett enda ansikte
tills våra ögon blir till andra ögon
ett djur, en molnfigur, en hägring
och darrningen när läppar möts vid ytan
för ett ord eller en sista kyss
för hela den befrämligade världen