jag vandrar fram på gatan den är hård och kall som 

mentaliteten som går på den jag känner inte igen 

den gata jag växte upp på . som var så full av värme

och liv men som är så tom nu och opernsolig ingen 

vänlig själ vandrar där natte tid längre för dom skjuter 

dom på . för dom är så upptagna med att pinka revir 

för att få in pengar i från narkåtigan för att kunna leva 

för det finns inga jobb . dom kan få och en del vill bara 

känna snabba pengar för att överleva för att betala mat

och hyra och una sej lite lyx som andra tar förgivet . långt 

i från dom problem som finns hos vissa som inte har samma 

tur i sinna liv därför är gatan så hård att tugga på . när allt 

kommer omkring så är det slutet på den gammla charmen och 

början på något våldsamnt nytt som vi aldrig har skådat . i våra 

liv i från det förflutna för vi är barn ut av vår tid en helt annan tid 

som aldrig kommer till baka igen . som dom äldre sa när man var liten 

det var bättre förr och nu som vuxen förstår jag nu inebörden det var 

bättre förr . framtiden är ständigt under förändring tyvärr