Och så kommer det bli

Jag stiger lätt in i dimman av euforiska minnen

Som vi älskade

Numera skjuts allt som är viktigt åt sidan
men samtidigt pågår en strid i det inre

För när vi möts igen
ska vi mötas på samma plats där vi skapade världen
där vi raserade torn
och njöt av fronten med ett lika lätt som svårt leende

Skapade vi barn?
Vi gjorde aldrig det va?