när jag var liten så var allt så stort och högt 

alla äventyr var obegränsade som fantasin 

det fanns ingen horisont att sikta mott för 

jag såg längre en vad som var möjligt nu

som vuxen för nu är allt så begränsat och 

uträknat det ger ingen platts för äventyr 

jag behöver inte prova på något som inte 

är möjligt eller ska jag vara den första som 

lyckas för det är bara dom som går villse som 

finner dom nya vägarna hem igen jag saknar 

tiden när jag var liten en berghäll lite pinnar

en sten och några kottar så var leken i gång 

som gjort för ett äventyr gömnd i ett par buskar 

så vi inte skulle bli tagna ut av pirater eller annat 

väsen det var så enkelt och roligt då våra lekar

kostade inga tusenlappar då men på andra sidan 

är det nya tider nu och barnen måsste fasas in i

en ny data ålder som kommer i framtiden dom 

måsste utvecklias och få ett annat tänk en vad jag 

och minna vänner hadde i buskarna med lite sten 

pinnar och kottar för pirater finns inte längre men 

i vår verklighet när jag var liten var det bäst man

passade sej noga för en del hadde sett dom i området