rengnet faller mot fönsterbläcket i en smatrande

symfoni som åren i mitt liv allt är borta och 

försvunett . som dropparna i från himmlen när dom 

faller till marken och torkar bort som dom aldrig har 

funnits alls . så vill jag beskriva mitt liv jusst nu i alla 

fall men skillnaden är alla känslor som sitter kvar och

på ett plågsamnt sätt påmminer mej om allt jag en gång 

högacktade och älskade höggt . då talar jag om smärtan 

som är som salt dom strör i minna hjärtans sår som tortyr

både dag och natt jag flyr dagarna och dess smärta . och jag 

sova på nätterna för mitt samvete håller mej vaken även

fasst jag är så stark så smiter tårana fram igenom minna ögon

för det är tungt nu i min ensamhet och jag varken kan eller orkar 

hålla i mot längre . för allt jag har tryckt ner inom mej kommer nu 

upp utan pardon det gör så ont men jag måsste ransaka mej skälv 

nu för min egen övelevnad sykist och mentalt . jag måsste ta den 

här striden om jag ska fortsätta leva och inte bara hålla mej vid liv 

jag sitter ensam i min cell och hör rengnet slå mot fönsterbläcket 

i en lungnande melodi