En leende rar gammal tant 

med glänsande grå lockar

satt på parkbänken 

Väntade på TV-journalisten

Det vankades pigg uppmärksamhet

Han satte sig bredvid henne

Hur var det här förr?

Vad gjorde folk?

Samtalet rultade fram och tillbaka

Om vänskap, bra och dåligt folk

Kvinnan i villan som hade haft 

så många fester då?

Jo, tanten kom ihåg hennes hus

Det var mycket löst folk där

Ovanligt i en liten stad då i 30-talets Tyskland tänkte tanten högt

I journalistens hand

lyste plötsligt ett papper gult

Gestapo hämtade festsynderskan,

stod det skrivet

För att aldrig synas mer

Gestapos livslust var folket

Och där på pappret 

var den propra rara lilla tantens

anmälan och underskrift

Hennes min fastnade  på TV-rutan

Minen sa: - det var jag som anmälde

Den lilla staden är som min

Du och jag är som hon

Vad är det hos oss vanligt folk

som leder fred till krig?