Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag tar på mig mina sandaler

Låser sedan dörren och går ut genom porten då jag
sätter på mig mina solglasögon för att genast
börja steppa på gatan fram
För just nu skiner ju solen så söt och grann
Jo, det gör den minsann
Värmer min annars, så kalla själ
Och den här underbara känslan tillsammans med
musiken ifrån mobilen gör att jag just då bara
myser med glada och lyckliga tankar
Ja, just nu känns ingenting fel

Men titta där
Där kommer visst min granne
Bäst att jag hälsar
Med ett steg framåt och ett tillbaka säger jag Hej
samtidigt som jag ler
Med en huvudnickning morsar grannen vänligt
tillbaka och det är det sista som vi får se av varann
För själv fortsätter jag bara att dansa fram i solens
sken ner till byn
Och om jag har tur då tänker jag, kanske solen har
gjort mig lite mera brun om hyn innan jag är framme
där min älskade står och väntar på mig
Jo, jag vill ju gärna bli lite brun om hyn, för det gör
mig ingenting
Tycker inte om att känna mig som ett äkta blekansikte
Jag gillar indianer, som ni kanske förstår
De få som finns kvar..

Jag tar på mig mina sandaler!

Ken Cassel
10/11-2020




Fri vers av Ken Cassel
Läst 119 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2020-11-10 05:10



Bookmark and Share


  Solstrale VIP
Den här var det flöde i, och med säkra steg leder du läsarjaget mot ett annat perspektiv på tillvaron, dvs hoppets och ljuset, ett plus är ju indianen som symbol! Jag har alltid känt mig som en i dian i sandaler!
2020-11-10
  > Nästa text
< Föregående

Ken Cassel