jag glömmer aldrig min första kärlek för den satte så

djuppa spår i mitt oöppnade hjärta och även nu i 

vuxen ålder blöder det än . som en kamp i mellan

ljus och mörker växlas minna känslor i mellan glädje

och sorg och mellan hat och kärlek . när jag lever i

mörkret på min väg ensamheten är total och skrämer

mej men när jag mötte dej efter vägen . så var det en

så otrolig kontrast som solen sackta stiger och värmer 

min frusna kropp och frostiga själ .  det är så jag vill förklara

dej du fyller mej med värme och tinad upp minna känslor 

och fick dom att börja leva igen . så starkt att du tar mej till

 baka till min ungdoms känslan ut av den första kärleken 

igen . för jag känner så starkt för dej som jag gjorde i min

ungdom när mitt hjärta var oöppnat på kärleken . men i 

stället för att sätta djuppa spår i mitt hjärta sä har du läkt

det igen så det pumpar starkt för dej .