jag tänker på dom som jobbar och sliter skiten ur sej för 

att ha råd att bo kvar i sitt hus eller radhus som dom köpt

eller friköpt och allt funkar bra tills den dagen den dagen 

kommer när dom slutar arbeta . och inte ha råd att bo kvar 

jag känner en fin vacker kvinna som jobbar dubbelt så hårt 

för att ha råd att bo kvar men hon kommer att få sälja av till

våren . för att hon inte har råd eller ork längre jag tycker så

jävla synd om henne hon har gämnt kämpat mot alla odds 

för att bo kvar på ett ställe som hon älskar hon jobbar på ett 

ansenligt jobb bra betalt men hon är ensamstående och klarar 

inte att dra lasset skälv . är det tacken efter allt hon har kämpat

för när hon slutar jobba så krossas hennes drömmar där hon 

skulle slå sej till ro på ålderns höst allt försvinner från henne 

som det aldrig har funits hon lämnar bara lyckliga minnen

bakom sej . i mot en oviss framtid jag känner starkt med henne 

jag fylls med sorg och vrede och frustration och hjälplöshet 

stackars kvinna som ska avsluta sin kariär och liv så efter alla år .