när någon man älskar försvinner ur sitt liv så

fattas det förevigt en bit ut av ens hjärta som 

aldrig kommer till baka . det är något man får

lära sej leva med tyvärr men sånt är livet men 

väre är det med saknaden innan  det värsta har

laggt sej . sedan det värsta är alla vackra minnen 

som man bär med sej djuppt i sitt hjärta som man 

öppnade en gång på vigavel och fyllde henne med 

och all glädjen som nu plågar en mer en vad man 

njöt . det är ett mysterium att finna en balans som 

att fortsätta leva med under drägliga förhållanden 

för att orka gå vidare vid gott mod med glädjen kvar 

men det är svårt när jag är hårt plågad av all saknaden 

inom mej . för hon sårade mej verkligen och jag henne 

på våra egna olka sätt vi som var så nykära och förälskade 

hur kunde allt gå så fel i mellan oss jag önskar att jag alldrig 

hadde träffat henne men på andra sidan så är det bättre att 

möta kärleken och förlora den en att aldrig möta den alls .

men det gör så ont ut av förlusten det finns så mycket kvar 

inom mej men en del som söker finner ingen i hela sitt liv 

jag gjorde det för en stund det kan jag leva på ett tag nu .