Att få vakna ur drömmen jag drömde
om ett liv helt utan ångest och svek
Det blev till en sorts cellernas kamp
i detta mitt liv som jag såg som en lek 

Så den drömmen jag drömde en natt
var kanske ett tecken på normalitet
Vilket storligen förvånade mig själv
för det jag hade gott om var labilitet

Alla nya steg som blev steg i rätt riktning
mot något jag aldrig förr hade känt till
I min långa kamp för att hitta mig själv
men jag måste visa för mig själv att jag vill 

Alla luddiga varför gav mig aldrig nåt svar
men utan kamp blir det ingenting kvar
Där i min triviala önskan att bli lämnad i fred
i mina tappra försöka att förbli den jag var 

För det livet jag levde var helt tragiskt
en sorts löjligt sorlig sorti i ett rus
I en konstlad känsla av att tiden stod still
och att jag levde i ett sorts drömmarnas hus 

För jag låg där med näsan tätt över ytan
där började både lusten och luften ta slut
Det var då som jag till slut tog mitt beslut
att jag måste få hjälp för att till sist hitta ut 

Detta var en skrämmande tanke för mig
att börja klättra mot ytan och en ny värld
I ett försök att skapa mig mitt framtida liv
och att få leva som jag en gång blev lärd 

Trots en komiskt trasig och svag karaktär
och de existentiella frågor som jag inom mig bar
Nu när denna resan börjar gå mot sitt slut
där jag ständigt  försöker att göra mig klar 

Men mitt mål är dock långt ifrån nått
för det är en labyrintlik väg på ett vis
Mot mitt mål där jag till slut hittar ut
och att själva kampen ska bli min devis 

Men nu när man ser tillbaka på ångestens väg
i denna mäktig kamp mot sitt inre begär
Så mot alla dåliga odds så står jag nu här
men den allra största segern det var nog att bli kär

Copyright © AndLou