Tiden tickade hörbart
i sanningens nattdunkel
och i min halsgrop
knöts panikens rosett
hårdare för varje andetag
samtidigt som sömnen seglade iväg
fanns snart inga måsten kvar
endast ett idogt kippande efter luft
ett nu där sekunder endast existerar
och min vilja där förväntningarna
knöt sina egna snubbeltrådar
fick mig att falla på egen lina
när det enda jag ville var att fånga allt
hela livet i min starkt knutna näve

Det fundamentala i att samklang existera
nuets förväntningar och allt det du har
livspusslet, som så många suckar kring
ett fåtal höjer sig över pöbeln och tittar ner
Villa Volvo Vovve och en Babybjörn
självklart på mannens mage
det är decennium tjugotvå
och jämställdhetens tid
så tillsammans klappar de stolt
på varandras fodrade axelvaddar

Andra famlar i blindo efter ledstänger
faller och försöker ta sig upp till bottenplan
Maslows första berömda trappsteg
och så resten som ställer sig frågande
lite ängslande och med livets stress hängandes
som den beska eftersmaken i gommen efter surnat kaffe
nedsköljd med bestämd kontroll över svalget
i en värld full av kontroll och ändå
en ständig känsla av kontrollförlust
vi håller hårt och sväljer nutidens försäkring
hållbara drycker med diverse vitaminer
livet är kort och jag hinner inte med
måste förlänga men fortsätter
Prokrastinera

Du kan inte skynda ikapp tiden
det har jag innerst inne alltid vetat
min inre klocka tickar långsamt
paradoxalt mot mitt snabba sinne
och ännu hastigare kroppsrörelser
alla upplevelser så intensiva
jag tävlar alltid mot min yngre blyghet
vill uppleva ikapp kapitel
känsloregister tillhörande
motståndet, tillhörandet och
identitetsskapandet.
det som skedde i tidseran
den då jag följde
mina blekgula randiga tapeter
med händer än ej utforskade

Det är någonting med tiden
i nattmörkret knyter den rosetter i min hals
ger mig tunnelseende och bringar panik
personen med alla förhoppningar
tre ögonblick senare är du bitter och gråhårig
och livet rann ut som sand mellan fingrarna
de du aldrig kunde hålla still

Jag finner mig inte vän med påfundet
heller inte arg endast totalt oförstående
inte alls i fas endast i emfas
till verbet leva när jag famlar i blindo
och finner stöd i andras händer
kysser främlingar i nattstäder och
skrattar åt trivialiteter i det lilla sammanhanget
navigerar mellan allting jag skulle göra
redan haft och alltid önskat

-med förtröstan.