Kung av Sverige Han var
Krigare av ädelt blod
Ett hjärta av mod Han hade
Blodet från de gamla asagudarnas söner
De fruktade vikingarna
Rann genom hans vener
Utvald av Herren Själv Han var
Att leda det nordiska riket
Till evig seger
Rädsla kunde Han ej känna
Döden fruktade Han ej
Ett lejonhjärta bultade i Hans bröst
När tvekampen med hedningarna
Lades grund
Hans mod gudomlig
Hans vilja hårt som stål
Hans ledarskap legendarisk
Genom död och slakt
I slagfältets grymma värld
Ledde Han sina män
Till seger och ära
Vid Breithenfeld
Rikets styrka och makt bevisad
Till omvärlden
En seger som ska sjungas
Av framtida generationer
Till tidens ende
Kungarnas kung Han var
Krigskonstens mästare
Guds tjänare på den jordiska världen
Lejonet från Norden Hans namn var
Ett imperium Han grundade
Den mäktigaste sedan Ceasars tid
En germansk utopi
Värdig Kristus Himmelsrike
Men ack
Även kungarnas kungar är dödliga män
Och döden ej undantar
Vid Lutzen i Herrens år 1632
Lejonet mötte sin ende
I stridens hetta en simpel kula
Släkte Hans låga
Den Store Lejonets fall
Men Hans död var icke slutet
Ty en kraft Hans död väckte
Hans lojala krigares raseri
Stark och ilsket som en brinnande vulkan
Väcktes ur sin dvala
Och sönerna av de ökända bärsärkarna
Skapade död och förintelse
Bland fiendens linjer
En dyrbar seger
Hela riket sörjde kungens död
Tårarna rann och skapade floder
Klagoljud rikets sång
Himmelriket fylld med böner
Men ett krigarfolk ger aldrig upp
Oavsett förlusten
Inspirerade av lejonets martyrdöd
Hans krigare stred vidare
Vildsinta likt myrorna från Egina
Blod och svett de offrade
För Kung och Fosterland
Tills Herrens år 1648
Kriget kom till en ende
Och det nordiska riket
Härskare av Europa blev
Gustav II Adolfs efterlämnad
Sveriges tid som stormakt
Ska icke glömmas bort