Sirener skickar ut sina fruktansvärda ljud
Likt en flock skräckslagna harpyjor
Åtföljd av jetmotorernas blodtörstiga brum
När den flygande falken av järn svävar
I den lömska himlen
På jakt efter nya offer att skörda
Litet som en svart ynka prick
Ser den ut som i den mörka rymden
Men akt den skräck som inger bland folk
Är lika våldsamt och förödande like oceanens stormar
Paniken får sitt fria utlopp bland den stora massan
Innan det morrandet brummet ersätts
Av det psykotiska visslandet
Innan en förintelsens våldsamma explosion
Skapar död och elände bland det försvarslösa folket
För den arma mänskligheten är detta angrepp
Ännu ett blodigt, krigisk slag
Mot hennes liv och värdighet
Men för liemannen är detta enbart
Ännu en monoton dag på jobbet
Ty i krigets mörka kalla värld
Tar döden inga raster eller vila
Och människan är underordnad dennes vilja