det här är allt som är kvar
det var måndag och vi skulle gå
uppför ett litet berg
en kulle
i Wales

en ung man hade mist sin
älskade
den här vandringen var hans
botgöring
fylld av skuld och skam
av allt han inte sagt eller gjort
av allt han sagt och gjort

det fanns inget unikt i hans
berättelse eller gärning
hon hade dött i en bilolycka
han var hemma
dom hade grälat

ändå grep hans sorg mig
kallt om hjärtat
jag var glad att jag inte
var han

det fanns gott om plats
på stenstigen
det regnade lätt och varmt
jag saknade Ann
hennes gnälliga ironi
där hände ingenting

en kvinna försökte gå
nära mig
hon luktade gott
som en frisk apelsin
till slut sa hon
undviker du mig?

mitt svar handlade om
scenerna jag betraktat
och hon fortsatte gå nära

det fanns många tomma bänkar
det fortsatte så till kvällen
till slut kom vi hem