yrvaken
Skrattgropen
Den där lilla skrattgropen
vid din vänstra mungipa
som dina föräldrar en gång
tyckte var så gullig
Med åren la den sig
att vila bakom mustasch
och skägg
vuxenlivets bekymmersrynkor
bäddade noggrant om den
och den föll i törnrosasömn
Åren som idrottslärare
gav ditt ansikte
en strävsam framtoning
platsen vid mungipan
hade inte längre rum att hysa
den lilla skrattgropen
vid ett av dina
surmulna ansiktsuttryck
funderade den faktiskt på att flytta
Så gick du i pension
och livet ställdes om
kroppen slappnade av
och bekymmersrynkorna gav vika
En vacker dag
när ditt ansikte lyste upp
av en komplimang från mig
såg jag den
den yrvakna skrattgropen
som skälmskt tittade fram
i ditt leende
Efter sin långa sömn
pryder den åter sin plats
vid din vänstra mungipa
där den hör hemma