Marianne,

Nu ljuder din
berättarröst,
taktfast
som din mors
Bernina

och vi följer
berättelsetråden
liksom du följde
sytråden
och följde grusvägen
på hemväg
under stjärnhimlen

och minnen
tvinnas samman
till berättelser
liksom tyghandlarens
stuvbitar
blev till kläder

och skogar, ängar,
åkerlappar och vattendrag
tvinnas samman
till en värld
i skarven
mellan gammalt och nytt,
i ett oåterkalleligt,
försvunnet nyss,
till synes på greppavstånd,

till byn som fick gatlampor sist,
inte förrän på sextiotalet
när det gamla
redan börjat packas ner

och gammelorden,
de undanskymda,
snart tömda och övergivna,
kvarglömda,
kallställda,
utan något att fästas på,
sjöngs på sista versen

i morföräldrahemmet
där tystnaden
lade sig tung
över de solvarma rummen
under söndagen, den idag
bortrationaliserade
Vilodagen

en tystnad
endast bruten
av prästens stämma
under radiogudstjänsten

och av köksklockan,
Dödsuret
som skarptickande
mätte
redan utmätt tid

på platsen
där ondskans anlete
ännu blänkte
i en oinramad
djävulsmålning

och där drömmarna
ännu formades
av veckotidningarnas
sirapssöta följetonger
och moderiktiga
klippdockor

en värld
där det var
tillräckligt tyst
för att musiken
skulle höras i allt:

i bordunen
som vemodsdovt,
nästan ohörbart,
ljöd
från en höstlig plogfåra
med ansiktet
inför vintern
neråtvänt;

eller i de porlande tonerna
i en vårlig bäck
och i en nyöppnad Guldus

en värld
där det ännu var möjligt
att förundras över
att något så osynligt
som vinden
kunde rymma en sådan kraft

och där konsten
att bygga en båt
kanske också
kunde vara
konsten att leva

Och du plockar upp
orden du satt,
tillreder dem,
smakar på dem,
suger njutningsfullt,

låter dem blandas
med Johans
och Jonas´toner,
varsamt satta
som vårlökar

och i fonden,
ständigt:
den frusna tiden
i Sunes fotografier,

i bilderna från
den stora flyttningen

bildliga sköldar,
burna i ett stillsamt,
fredligt korståg
mot glömskans tyranni

bilderna i tidens bok,
jordens och örternas,

altarmålningar
på väggarna
i våra hjärtan

som nu är
varma, stimmiga
och fullknökat
myllrande

som bönhus
på den västerbottniska
landsbygden

(Till Marianne Folkedotter, Sune Jonsson,
Johan Norberg och Jonas Knutsson)