trevande ord och en markör som väntar. det flytande skrivandet är bara en illusion. ögonblick av spontan klarhet är lika flyktiga som vinet i hennes glas. markören blinkar så uppfodrande att hon trotsigt ger fan i allt och börjar skiva, skära ner grönsakshögar i en ugnsfast repig form från en tid som inte längre är. men hon förmår inte att slänga den. i reporna sitter alla middagar, när han envisades med att pressa ner orimliga mängder vitlök över zucchinin en tänkt sista halvtimme i vedspisen som bara spontant fick påfyllning av ved, eftersom de hade så mycket att prata om att de glömde grönsakerna i ugnen en natt när de blev smällkåta och knullade sig sanslösa till sömns. de bortglömda ungsbakade grönsakerna han i gryningen serverade till frukost med nattsvart te spetsat med rom, honung och en hemodlad joint. nu är hon inte hungrig alls, men vet att om hon fortsätter dricka vin kommer hungern om några timmar pulsera i maggropen och sprida sig som spindelväv i henne. hon vill inte tänka på vad som händer i världen utanför. hon kan inte sluta tänka på vad som pågår i världen utanför.