när hon gick från trädgårdsfesten gjorde hon det inte i sällskap med grannen hon kommit dit med utan med en man hon aldrig förr träffat.
hon hade linneklänningen på sig, den som hon köpt för att känna sig ledig i. linneklänningen som hon varje kväll tvättade vid bryggan för att ha den till hands nästa morgon. ett blått, alltmer sommarblekt tyglekamen för att dölja det som inte längre finns.

rör dig inte älskling - sa mannen som hon aldrig tidigare träffat

när de vaknar är det redan tjugionio grader i skuggan