Mitt hjärta pumpar av något jag ej kan förstå.
Min hjärna ropar högt nej.
Min kropp vill gömma sig.
Mina ögon vill blunda.
Mina ben vill springa,
mot horisonten som syns så långt borta.
Mina ben springer men jag kommer ingenstans.
Jag är kvar här väntandes på vad som ska hända.
Helt ovetande..
Helt i ödets händer.
Vad ska jag lyssna på?
På förnuftet, på vad som är bäst?
På mitt hjärta som säger nej..
På mina ben och springa dit där min hjärna ej behöver jobba..
På ödet.. som tyst viskar om något nytt..
Vad ska jag ta mig till..
Ödet.. hatar att ej se..