det är inte tändsticksasken
eller röken mellan tänderna.
det är inte dimmans
eller oklarhetens bok
som ligger öppen på knäna.
det är mörkt ute nu.
gamla flicka, du försvann.
hon är din djupa lärare.
till och med välkomnar hon
ditt sinnes värsta skräp
för att krypa runt hennes fötter.
du tittar på henne
mellan den bittra röken
och de gamla krönikorna.
hennes vågor rullar på,
rullar under din klocka
bakom dina famlande händer
och din solbrända hud.
rulla upp under revbenen
och rulla runt i ditt inre.
gamla flicka, du försvann.
men, gamle vän,
hon välkomnar dock ännu
ditt solfläckade hjärta
in i hennes virvlande vågor.
djup som en brunn
är din nattlige lärare.