Dagen bjuder
ödesmättnad
kulen torsdag klädd i grått

dock jag känner en viss
lättnad
när som kylan sveper rått

På en bänk jag vila finner
tätt intill din minnessten
platsen obönhörligt minner
om vår kärlek hög och ren

Sköna maj vi den beseglar
resan tar sin början där

lätt jag andas
löven seglar
ödet finner mättnad här